Hope when Covid-19 Pandemic Starts
[klicka här för svensk text] “It is so beautiful and full of hope.”
She was so right, the woman who said this in a comment when I posted the photo on social media. And I realized the photo was much more than a beautiful picture.
Because it was taken on one of the weirdest days in my life, on the very day when things changed drastically for me and everybody else in my country (Finland). And around the same time for many millions of people elsewhere the world.
It was the day when, because of the Covid-19 virus pandemic, our Government’s restriction plan was put into action, on March 18 2020. Schools were closed. People were urged to stay home. Everyone who could had to work from home as much as possible. No meetings, no events. Everything changed.
Everything.
We had never in our lives experienced anything like this. And it was more or less world wide. No one knew how long it would take before our lives could even start to go back to normal, let alone being like they used to be. Some said the world would never be the same again.
Hope.
Yes, hope will get us through to the other side. As I am writing this blog post we are three weeks into the restricted state and we will probably be for many weeks to come.
But hope can carry us, hope can make tough situations bearable, it points to better times. Holding on to hope is a wise thing to do.
That night when I took the photo, my daughter decided to come with me when I went out to check the aurora state. She had been abroad for six months and did just make it back home before travelling became much more difficult due to the pandemic and everything that came with that. The aurora was there but not very spectacular, so we turned our eyes to Venus which was very bright and haning low on the sky, creating this beautiful reflection on the ice.
My daughter asked if I could take a photo of her with the stars in the background. We experimented for a while and it was not until the next day I selected this photo (upper) as being the best one – the one that would be upgraded to represent our hope in the world wide crisis.
It was one of the last days you could actually walk on the ice before it got too thin. It was not very cold, a few minus degrees Celsius. We took turns as models until we decided to relocate and check out another place.
We actually saw a little more of the Northern Lights there but as we drove home we both felt a little disappointed. The aurora experience had not been very good.
But that was only because we came to ser the aurora and did concentrate too much on that, not knowing about the potential some of the photos on my camera's memory card had.
Now when I write this the Covid-19 virus pandemic situation is not better but worse and I have no idea how long it will stay like this.
But I have one thing.
Hope.
The Hope photo is available as a photo print in the webshop. Check it out here!
[på svenska]
Hopp i en svår situation
“Den är så vacker och hoppingivande.”
Hon hade helt rätt, kvinnan som skrev så här i kommentarsfältet under bilden när jag publicerade den på sociala medier. Och jag förstod att fotot var mycket mer än bara en vacker bild.
Den togs nämligen på en av de märkligaste dagar jag upplevt, just den dagen när allt ändrades drastiskt för mig och för alla andra i Finland. Och ungefär samtidigt för miljontals människor i hela världen.
Det var dagen när undantagstillståndet som regeringen utlyst, på grund av Covid-19-pandemin, trädde i kraft, den 18 mars 2020. Skolor stängdes. Man uppmanades att jobba hemifrån så långt det var möjligt. Inga möten, inga evenemang. Allt förändrades.
Allt.
Vi hade aldrig förr upplevt något liknande. Och det var mer eller mindre en världsvid situation. Ingen visste hur länge det skulle räcka innan man ens kunde börja återgå till normala rutiner, för att inte tala om hur länge det skulle räcka innan allt var helt normalt igen. Vissa menade att världen aldrig mer skulle bli densamma.
Hopp.
Hopp kan ta oss genom det här. När jag skriver det här blogginlägget är det tre veckor sedan undantagstillståndet trädde i kraft, och det kommer förmodligen att gälla i många veckor än.
Men hoppet bär oss igenom och gör svåra situationer uthärdliga. Det pekar alltid mot bättre tider. Så att hålla fast vid hoppet är det smartaste man kan göra.
Den kväll när bilden togs ville min dotter följa med när jag skulle ut och kolla norrskensläget. Hon hade varit utomlands i ett halvt år och hann precis hem innan det blev betydligt svårare att resa på grund av pandemin och allt den förde med sig.
Norrskenet var där, men det var inte särskilt spektakulärt så vi vände våra blickar mot Venus som var ljusstark och låg nära horisonten så att det skapades en vacker ljusgata på isen.
Min dotter frågade om jag kunde fota henne med stjärnhimlen i bakgrunden. Vi experimenterade en stund och det var inte förrän nästa dag när jag valde ut den här bilden – kvällens bästa – och den blev uppgraderad till att representera hoppet i den världsvida krisen.
Det var en av de sista dagarna man kunde röra sig säkert på isen innan den blev för tunn. Det var inte särskilt kallt, bara någon minusgrad. Vi turades om att vara modell tills vi bestämde oss för att byta ställe.
Vi såg faktiskt lite mer av norrskenet på det andra stället men gav oss snart hemåt, något besvikna över det bleka skådespelet. Men det var bara för att vi hade koncentrerat oss lite väl mycket på norrskenet, och inte hade en aning om vilken potential vissa av kvällens bilder hade.
Nu när jag skriver detta är situationen med Covid-19-pandemin fortfarande allvarlig – ja kanske ännu svårare än för tre veckor sedan. Jag har ingen aning om hur länge det kommer att vara så här.
Men en sak har jag:
Hopp.
Fotot Hopp är tillgängligt som print från min webshop. Du hittar bilden här.